Kärestans död


Så rider jag mig öfver tolfmilan skog
Me´n de andra så söteligen sofvo
-	Trallalera, trallalera,
Me´n de andra så söteligen sofvo.

Så rider jag mig litet längre fram
Der fick jag höra klockorna de ringa,

God dag god dag mina ringare-män
För hvem ringen I denna ringning.

Wi ringa alltför en Ungerswens mö,
Som skall uti jorden att sofva.

Så rider jag mig litet längre fram
Der stodo de gräfvare och grofwo,

God dag, god dag mina gräfvare män, 
För hvem gräfven I denna grafwen.

Wi gräfva den för en Ungerswens mö
Som skall uti jorden att hvila.

Så rider jag mig till min swärfaders gård
Som förr har warit rosenderöder.

Först frågar jag efter Kärestan min
Och sén efter Swärfar och Swärmo.

Så kommer jag mig litet längre in 
Der stodo twå, henne och swepte.

Jag krusar och jag kammar mitt fagergula hår
Och wille följa henne till grafwen.

Och fröknar och Mamseller de togo i en ring
De sad´jag skull´få wälja ut en annan

En så+dan en flocka såsom hon war,
Finns ej i sju konungariken.
-	Trallalera, trallalera,
Finns ej i sju konungariken.